Cecilia Hafsbrandt arbetar som anestesisjuksköterska vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. I vardagsarbetet ingår att söva och bedöva patienter inför en operation och att ta hand om dem före, under och efter operationen.
- Så fort jag får veta att det är ett helikopterlarm byter jag om till en vattentät dräkt med ett varmt underställ, så att jag ska klara av att gå ner i kallt vatten. Hjälm och flytväst finns alltid i helikoptern, berättar Cecilia Hafsbrandt.
I väskan hon har med sig finns utrustning för att kunna göra återupplivningsförsök direkt i helikoptern, på väg tillbaka in till sjukhuset. I väskan och på plats i helikoptern finns också utrustning för att till exempel kunna ta hand om brännskador eller spjäla benbrott.
Helikoptern är stationerad på flygplatsen i Kallinge och används normalt för Sjöfartsverkets räddningsinsatser till sjöss. Den är tillgänglig senast 15 minuter efter larm och flyger då direkt till Blekingesjukhuset i Karlskrona för att hämta anestesisjuksköterskan. Den övriga besättningen på helikoptern är två piloter, en färdmekaniker och en ytbärgare.
Vid en räddningsinsats till sjöss går ytbärgaren först ner till den nödställde med hjälp av en vinsch, det vill säga en maskin som används för att rulla upp ett rep eller en vajer. Därefter vinschas anestesisjuksköterskan för att inleda omhändertagandet på skade- eller sjukdomsplatsen. Det är färdmekanikerns uppgift att vinscha den nödställde och personalen.
- Även standardbesättningen har genomgått sjukvårdsutbildning och deltar i omhändertagandet och behandlingen i helikoptern, berättar Cecilia Hafsbrandt, som deltagit i helikopterutryckningar under sju av sina åtta år som anestesisjuksköterska.
- Jag fick gå med ner i tryckkammaren och det kändes speciellt att få vara med patienten så länge. En annan händelse jag minns var när jag var med om att rädda ett barn som fick ett svårt astmaanfall till sjöss. Det som känns så bra med det här arbetet är att man är så viktig för någon som behöver hjälp.
